Vi har haft en oerhört mysig kväll, jag & Kalle. Till slut kunde jag börja pusta ut lite och lyckades faktiskt slappna av och njuta av en film. Vi såg "The Notebook", och tro det eller ej så krävdes det inte så mycket övertalning från min sida att se den! Kalle ville väl att jag skulle få det jag ville ikväll efter en sådan tuff dag.   

För er som sett den filmen vet vilken underbar kärlekshistoria det är. Ni som inte sett den, SE den! Den gav mig ett riktigt kärleks-och lyckorus nu. Om man bortser från hur jag har mått den senaste tiden så ska jag ändå vara oerhört tacksam över vad jag har i mitt liv. Jag är så förälskad fortfarande och jag får fortfarande riktiga fjärilar i magen. Att älska någon så starkt är den finaste och underbaraste som finns. Jag har min älskade fästman, Carl (Kalle alltså), underbara föräldrar, goda vänner och fantastiska svärföräldrar. Vi bor i en jättefin lägenhet som vi stormtrivs i (om man bortser från lite stökiga grannar), vi har båda två heltidsjobb som vi trivs väldigt bra med, vilket i sin tur innebär en trygg inkomst. Och vi är friska och krya och nu, om bara några veckor ska vi bli föräldrar.   

Detta trodde jag faktiskt aldrig skulle hända. För något år sen sökte jag hjälp för olika saker, och i samband med det fick jag även reda på att jag förmodligen skulle ha väldigt svårt att bli gravid den naturliga vägen. Okej, tänkte vi. Det gnagde mig väldigt länge och jag var orolig. Men jag och Kalle hade precis träffats så vi tänkte inte mer på det direkt... Men nånstans inom mig fanns det där varje dag. Och jag gjorde test efter test efter test. Som alla visade samma sak. Negativt. Jag antar att jag bara ville veta om jag kunde liksom... Tänkte inte längre än så. Så efter ett tag gav jag upp tanken. Jaja, när vi väl vill så får vi ju ta tag i det då. Men vi båda två ville ju inte att det skulle gå till på det viset. Vi ville inte planera något sånt, vi ville bara att det skulle hända när det hände liksom. För hur kan man veta att man är redo innan man ens är där?

Vi gav upp dom tankarna. Vi hade mycket att göra just då, som att flytta och komma i ordning i den nya lägenheten. Och vi kände att vi tar det som det kommer, med ro den här gången. Sen blev jag sjuk. Och jösses vad sjuk jag blev. Ni vet när man är så sjuk att man ligger typ i koma med feber och bara sover i flera dagar? Så sjuk var jag. Men till slut försvann febern, men jag mådde fortfarande skit. Jag mådde sååå jävla dåligt och var så trött att jag inte visste vart jag skulle bli av. En morgon sa jag till Kalle att han fick springa ner och köpa ett test. "Är det lönt? Vi vet ju ändå vad det kommer att visa". Sa han, och jag tänkte väl samma sak.

Och när jag såg det där plusset var jag tvungen att titta igen. Och igen. Sen gol jag. Kaaaaaaaaaaaaaallee!!!!!!!!!! Jag kunde inte förstå det, jag visade plusset för Kalle och han kunde nog inte heller förstå det. Vi kunde! Men stämmer det verkligen?! Jodå, fyra test senare tror jag det var, och alla visade samma sak...

Vi behövde väl bara slappna av. Men det var den bästa dagen i mitt liv hittills.   

  Detta är den riktiga bilden på vårt test. =)

Så nu bäddar jag ner mig, glad och mysig. Vill bara passa på att Tacka min underbara Pappa för stödet jag fick idag. Jag älskar dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Japp, nu överger jag bloggplatsen för att jag tycker inte att den lever upp till mina krav. Så hädanefter kommer jag blogga ifrån blogspot.com och min nys länk är:   sandra00-mittlivshistoria.blogspot.com ...

    Igår firades det Halloween på Big Bowl och vi gick in för det ordentligt med pynt och kostymer. Tyvärr gjorde inte gästerna detsamma. Där var väl fem stycken på sin höjd som kom utklädda. Så tråkigt! Vågar folk inte eller? Vi i personalen var...

Kom och fira halloween med oss på Big Bowl! Det är utklädnad som gäller och bästa kostym vinner ett fint pris! Så kom och bowla, spana in personalen och festa! Jag tar med min kameran så imorgon lägger jag upp bilder, förhoppningsvis! :)...

  Japp det blev ännu en kur med antibiotika för tåhelvetet. Och fan ta den om det inte blir bättre denna gången. Tre tabletter om dagen i tio dagar! Ska bara komma ihåg att ta dom... Av någon anledning glömmer jag ofta såna saker...   Kvällen p...

Sitter just nu på vårdcentralen. -igen! Men min förbaskade tå som fortsätter att jävlas med mig. Jag hoppas att dom ger mig en antibiotika kur till och att det gr över då. För inte fan vill jag att dom ska hålls på att skära och ha sig... Jag blir to...