Vi har suttit som klistrade framför tv:n hela dagen och kvällen idag och tittat på säsong efter säsong av "Jersey Shore". Mhm, ni hörde rätt. Meningslös serie, men faktiskt jävligt underhållande! Känns som vi får ge upp snart innan ögonen trillar av på oss eller nåt. Men jag är hungrig igen, så får rota fram nåt tillräckligt ätbart ur kylen först... Jag är fan alltid hungrig nu för tiden! Kotten snor allt och jag måste fylla på typ var tredje timme.   

I morgon ska jag käka lunch med käraste Ann-Charlotte, aka, AC. Det var evigheter sen vi sågs sist så nu är det bannemig dags! Ac är en vän som jag lärt känna genom jobbet och vi har känt varandra i tre, snart fyra år tror jag. Sen föll hon för min storebror och dom var tillsammans ett bra tag, men inte nu längre. Hon är en underbar tjej i alla fall och den bästa kollegan i baren på jobb ever. Vi jobbar exakt likadant och är så sjukt synkade och grymma tillsammans i baren.   Nästan så jag saknar att jobba! Jag hoppas fan att hon jobbar kvar när jag sätter igång igen, annars blir jag tokig.

   Från vänster; Ac, Julia, Hannah & Jag. En kväll på Etagé för ca ett år sen.

Jaha, vad händer annars då.. Inte sådär superduper mycket just nu. Fast augusti kommer ändå bjuda på en hel del saker. ;) Vissa saker är hemligare än andra, ni får reda på det förr eller senare...   

Åh! På tisdag är det Äntligen dags för ett nytt ultraljud! Jag är som ett barn i väntan på julafton alltså! Dagarna fram till den stora dagen går så jäkla långsamt och man får fjärilar i magen bara av att man tänker på det! Vi hoppas på att få bekräftat ännu en gång att det är en liten påg som ligger där inne, för nu har man ju gått och ställt in sig på det =P Och sen vill jag se om det är hans fossingar jag känner precis under revbenen på min högra sida. Jag hoppas han mår bra där inne i alla fall.   Det är det viktigaste såklart. Jag vill att han ska komma nu bara! Jag har absolut inget tålamod kvar längre, men när jag tänker på Hur han ska komma till världen så blir allt plötsligt mer skrämmande och verkligt...

Jag ber verkligen om en lugn och enkel förlossning. Och att det inte kommer ta typ 40 timmar eller nåt... Dessvärre är det ju inget jag kan styra över, men jag hoppas innerligt! Jag är nämligen ganska skraj... Sjukhus gör mig paranoid och panikslagen. Dumt egentligen eftersom man är ju omringad av utbildad och duktig personal som jobbar med sånt där liksom... Jag får fortsätta intala mig själv att det kommer gå hur bra som helst. Jag vill bara spola fram tills jag får hålla det lilla knytet  i famnen och se vem det är som bott i min mage i 9 månader. Vem kommer han likna? Hur kommer hans personlighet at vara? Kommer han vara skallig eller ha massor med hår?    Det finns tusen frågor som snurrar runt i skallen på mig ska ni veta. Jag trodde inte ens att jag kunde bli gravid... Men det där är en helt annan historia. Det tar vi en annan gång... Nu ska jag trycka in en macka i huvudet och sen hoppa in i bingen tror jag, ska försöka få med min sambo också.

Godnatt allihopa, sov underbart!

Oh yes. Nu börjar verkligen nedräkningen tills Kotten kommer!

Jag satt och kladdade lite i paint, i brist på annat att göra, och kolla in resultatet! Självklart får jag fylla på efter hand vad som händer!

Vad tycker ni? Ser man nånting eller var det bortkastat arbete? Haha illa i sådana fall...

Inget fancy längre, men här är jag för dagen!

Jag älskar söndagar. Det är nog min favoritdag på hela veckan. För då slappnar man av på ett helt annat sätt. Man kan ligga i soffan och slöa och mysa utan att känna press till nånting alls. Och idag är en sån dag där vi båda två kan ligga i soffan och mysa med varandra utan stress. Och det regnar samtidigt, det är verkligen den ultimata myssöndagen idag.

     Vi längtar efter dig, Kotten.

Kalle var ute på Herrkväll igår. Det innebär att typ 20 killar träffas och spelar typ paintball, bowlar, käkar och super. Utan flickvänner. Och då måste man ju kalla det nånting lite mer fancy än bara en boys night out, så det blev helt enkelt Herrkväll! Och det hela planeras och styrs av Kalles kompis, Robban, som btw gör ett fantastiskt jobb! Alla "herrarna" har alltid lika roligt. Så thumbs up för Robban som tar sig tid att ordna sådana saker! Nu börjar vi tjejer bli lite avundsjuka, så nästa gång vill vi fanimig också vara med! =)

  Sådana märken får man helt enkelt räkna med efter tre timmar paintball...   Men Kalle, han var lika glad ändå! Sorry att bilden blev sned, men den ville fan inte rotera av nån konstig anledning...

Så med andra ord är Kalle lite mör idag, och jag kommer genast in i mammarollen och tar hand om honom. Och det gör jag så gärna, jag tycker om att pyssla om och att vara behövd! =) Och det förtjänar han för en gångsskull, häromdagen gav han mig en redig fotbehandling. Redig Karl eller hur?