Oj, vilken dag det blev!

Brorsan drog med mig till Ikea för att han skulle köpa nu säng, vilket han till slut gjorde också efter två långa timmar...   

Först och främst!

  Jag & min älskade bror   

Det blev lite fynd, jag får lägga upp bilder på det senare för nu ska jag och Hannah ha filmkväll!   

Gravid vecka 38+0 (Graviditetsvecka 39)

Vår efterlängtade älskling  

Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå och väger omkring 3.1 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas.

De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet. O det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.

Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.

Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen.

Mamma

Innan dina förlossningsvärkar börjar kan det hända att du upplever förvärkar, vilka inte skall förväxlas med Braxton-Hicks-värkar. Dessa förvärkar hjälper till att utvidga livmoderhalsen och förbereder vattenavgången. De kan försvinna om du ställer dig upp och går omkring en smula. Övre delen av din livmoder är nu 16.5 - 18 cm ovanför naveln.

Du kanske känner dig stor tung och otymplig, men håll ut. Målet är inte långt borta. Bbisen kan födas vilken dag som helst nu. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum.

Mina tankar  

14 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum... Ska jag vara helt ärlig så känns det inte som att jag kommer föda nåt barn. Allting känns så otroligt långt borta igen trots att han egentligen kan födas när som helst. Men det känns inte så för mig. Ibland känns det inte ens som att jag är gravid. Jag har liksom vant mig så mycket och jag tycker att magen är mindre än vad den var förut. Men det beror väl på att den har sjunkit så mycket som den har gjort.

Jaha, hur mår jag då? Jo, jag är jävligt stel! Kroppen orkar ingenting längre, och det är precis att jag kommer upp från sängen och kan gå till toaletten på nätterna. Så stel är jag. Och ryggen är sabbad. Jag kan inte sitta, stå, ligga utan att det gör ont. För jävla jobbigt är det. Känner knappt några förvärkar, det är väl därför det känns som om detta aldrig kommer hända. Men jag vet ju att han kommer snart, men det känns bara overkligt på nåt sätt.

Så för att vara helt ärlig, är jag otroligt jävla trött på att vara gravid nu och bara gå hemma hela dagarna och vänta, vänta, vänta och vänta. Det suger! Tiden kryyyyper ju fram. Allt är förbetett och packat, vi bara väntar.

Enligt gissningslistan ska lilleman komma ut i morgon om Kalle får rätt, snälla kan ALLA hålla tummarna!?   

Magen

  Nu är jag enorm, eller hur?!

Jag måste erkänna att nånting känns konstigt. Jag har känt av förvärkar nu som kommit och gått i ett par dagar. Alltså menssmärtor typ, magen blir hård och spänd och sådana saker. Och för en lten stund sen började det igen. Fast nu har jag ont i ljumskarna också. Speciellt om jag står och rör mig, då gör det svinont! I mellanåt "hugger" det till i underlivet också... Skitskumt... Lilleman rör sig mycket och just nu har han nog hicka också haha... Men det här känns annorlunda jämfört med de andra dagarna. Känns lite starkare liksom.  

Men nu ska jag inte jaga upp mig i onödan. Jag får avvakta här och sysselsätta mig och ta det lugnt. Fortsätta som vanligt liksom, för annars stirrar jag bara upp mig och så visade sig att det bara var förvärkar liksom, haha... Nä, nu tar vi det lugna bananer här!   

Idag har vi varit och fotograferat oss! Det var mysigt faktiskt, fotografen var en flummig härlig kvinna som var så snäll och go. Hon fick mig att lova att komma tillbaka när lilleman var 10-12 dagar gammal och fota honom, för det ingick i priset tydligen! Så kärt av henne!  Det slutade i alla fall med att vi valde ut två foto. Ett där vi håller om varandra och magen, och ett där vi pussas.  

Och båda kommer vara i sepia, kommer bli så fint så! Så det ser vi framemot att se när dom är klara! Vi fick med oss en skiva med bilder också, så jag kan ju välja ut några och lägga ut här! Men det får bli i morgon för ögonen börjar gå i kors här...

Så vi får se om det händer nåt här, eller om det bara är förvärkar. Igen.

Godnatt!

Japp. Jag slapp inte undan. I trettio veckor har jag smörjt och smörjt och smörjt som en dåre i hopp om att jag skulle slippa. Men idag upptäckte vi det jag länge fasat för.

Bristningar.

Det var Kalle som såg dom. Under naveln sitter ett litet bälte med små blå bristningar. Jag antar att det är oerhört sällan man slipper sånt här, men jag trodde verkligen att jag skulle göra det! De flesta säger att dom hade det likadant, tills de sista veckorna, då dök dom upp från ingenstans. Jag ska försöka se positivt på det, det är ju trots allt av en god sak... Som min kära vän kallar sina; "Mammatatueringar". Man får helt enkelt acceptera att så kommer det vara och det finns inget jag kan göra för att få bort dom.

Men jag tänker fortsätta smörja, det kan ju inte skada i alla fall. Om inget annat så kanske de inte blir lika stora då... Jag kanske är löjlig, men jag är faktiskt riktigt ledsen över det här. Jag känner inte igen min kropp längre och det skrämmer mig lite.

Snart ska vi iväg och fotografera oss och magen... Känns ju extra roligt nu när man nyss har upptäckt detta. Blir nog med tröjan på trots allt.

Ha en bra dag alla!

Gravid vecka 37+0 (Graviditetsvecka 38)

  Lille man & Magen  

Du anses nu vara fullgången och hos bebisen utvecklas de sista detaljerna. Den är nu omkring 49 cm från huvud till tå och väger c:a 3 kg. Under denna veckan kommer din bebis sannolikt att sjunka ned och fixeras med huvudet i ditt bäcken. Om det inte är din första graviditet så kan fixeringen komma senare. Du kommer förmodligen känna en viss lättnad när bebisen sjunker ned och trycket på dina revben lättar, medan å andra sidan trycket på din livmoder, bäcken och blåsa ökar så att ditt behov att kissa kan öka, samtidigt som vissa upplever smärta i ljumskar och ben. Forskning har visat att stresshormoner kan påverka bebisen, så se till att koppla av, ha kul och ta det lungt.

Bebisen är fullt utvecklad och är egentligen redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen. Om detta är din första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter, medan om det inte är ditt första barn så är det mer sannolikt att du föder tidigt. Se till att väskorna är packade!

Mina tankar  

Wow... tre veckor kvar. 21 dagar, 504 timmar till det beräknade förlossningsdatumet. Nu kan det praktiskt taget ske när som helst! Det är sååå spännande! Jag går runt och känner efter minsta lilla känsla, "kan det vara dags?"... Fast jag försöker sysselsätta mig så gott det går så går tiden lite fortare i alla fall. Som sagt så har min mage sjunkit ner jättemycket. Det är jättemånga som kommenterar det! Haha, jag ser ganska rolig ut, magen hänger liksom. Annars mår jag bra! Kan känna typ menssmärtor ibland, men de försvinner snabbt igen. Det kan göra lite ont i ljumskar och så men aldrig något som håller i. Jag springer och kissar som en galning, speciellt på nätterna, det är rätt drygt faktiskt. Men det är väl bara att vänja sig. Men visst börjar det bli riktigt jobbigt, man är så begränsad i sina rörelser att det är sjukt. Bara att resa sig från soffan är svårt...           

Magen  

Igår hade jag min babyshower! Det var mycket enkelt och jättemysigt och det var så roligt att så många kom!   Jag bjöd på lite hembakat, frukt, kaffe och dricka. Det var alldeles lagom och mysigt! Johanna hade med sin underbara dotter Tinny som jag älskar mer och mer för varje gång jag träffar henne! Du har en fantastisk dotter, Johanna! Bra jobbat!    Camilla hade med sin guldklimp Perla, vilket charmtroll alltså! Så underbar! Och det var så otroligt roligt att träffa Camilla igen, vi har ju inte setts på evigheter. Så jag hoppas att vi kan hålla kontakten! Mikaela tog med sin lille kille Liam, något av det sötaste jag sett! Det var så roligt att ha lägenheten full med glada och leksugna barn som sprang runt och drog i allt. Haha, det var en liten träning för vad som komma skall!

Vill säga tack till alla som kom och gjorde dagen så underbar! Och ett stort TACK för alla de fina presenterna. Vi är så glada för allt vi fick!

Tyvärr var resten av bilderna oerhört suddiga!

Så ni kan tro att man var mör igår kväll.    Men det var det allt värt för jag hade jätteroligt. Och nu längtar jag ännu mer tills vår lilleman kommer.

Idag har jag inget planerat direkt. Måste nog dammsuga för här ligger frukt och kex överallt haha. Underbara ungar   

Dagens Mamma är väldigt lik gårdagens   Jag trivdes så bra i det! Men jag bytte top i alla fall haha... Snart ska jag bege mig ner mot Entré och träffa Johanna & Tinny en sväng och fika! Ska bli väldans mysigt såhär i regnrusket! Den här gången glömmer jag fan inte paraplyet...

  Ha en bra dag allihop!

Gravid vecka 36+0 (graviditetsvecka 37)

  Älskade Bebis  

Din bebis är nu c:a 34 cm från huvud till stjärt och omkring 48 cm från topp till tå och väger runt 2.7 kg. Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut. Bebisens huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom ditt bäcken. Trycket på bebisens huvud kan göra att det ser tillplattat eller toppigt ut diret efter förlossningen, men det kommer att gradvis försvinna och gå tillbaka till normalt.

Du har nu så mycket fostervatten som du kommer att ha och bebisen rör sig inte lika mycket som den gjort tidigare. Detta kan verka oroande men så länge du kan känna den röra någon eller några gånger sig varje dag så finns det ingen orsak till oro.

Hopplösa Mamma Sandra

Övre delen av din livmoder är nu ännu lite längre upp och befinner sig c:a 14 cm ovanför naveln. Livmodern har vuxit en hel del de senaste veckorna allteftersom bebisen lagt på sig vikt. Du har antagligen gått upp omkring 13-14 kg fram till nu och du kommer inte att gå upp särskilt mycket mer.

Eftersom din livmoder trycker på organen i bukhålan och upp mot bröstkorgen så kan det ibland kännas obehagligt och svårt att andas. Du kan också känna smärta när din bebis sparkar på intilliggande organ.

Lyckligtvis så kommer bebisen att sjunka ned och fixeras i ditt bäcken under de kommande veckorna, och då kommer mycket av obehaget och andningsbesvären att avta. Vanligtvis träffar man sin barnmorska/läkare varje vecka från och med nu, för att kunna följa slutstadiet av graviditeten och hur förlossningen närmar sig.

Det är också hög tid att fundera på förlossningen och prata om olika alternativ, så som smärtstillande medel och hur du vill föda. Prata med din MVC.

Mina tankar

Jag har sagt det förut, men jag tycker verkligen att allting står stilla! Idag är det exakt fyra veckor kvar till BF, exakt 28 dagar. Jag hoppas så fruktansvärt mycket att han kommer innan dess.   När jag går in i vecka 38 får han hemskt gärna komma för mycket känns jobbigt just nu. I natt har jag varit uppe hela natten i stort sett. Jag har vaknat, gått på toaletten, gått och lagt mig igen och sen vaknat 1½ timme senare för att göra om samma procedur om och om igen. Det är otroligt obekvämt att försöka sova nu... Jag kan bara ligga på min vänstra sida och det gör i sin tur att hela armen och axeln värker hela dagarna.

Usch! Jag vill inte vara såhär gnällig, men det känns inte som det händer nånting alls! Förvärkar liksom, vad är det? Jag känner inget sånt. Ibland trycker det lite neråt och hugger till. Men inte mer än så! Jag har inte fått en enda bristning än! Och jag hoppas dom håller sig väck! Men förmodligen inte... Igår hade vi en otroligt livlig liten kille där inne i magen. Det var längesen han höll sån låda, men det var faktiskt mysigt!

Visst är jag fortfarande rädd och nervös inför förlossningen, men det går upp och ner. Just nu, i detta tillfälle, så vill jag bara ha honom i min famn!   

Magen

  Snart sprängs jag!!