Dygnet runt sen i fredags har jag haft extrem hjärtklappning och känt mig oerhört anfådd. Till och med när jag pratar måste jag stanna upp och hämta andan. Detta har nu eskalerat och är så pass illa så jag vaknade av det idag. Nu gör det ont i bröstet också, det är väl för att hjärtat får jobba så hårt att det smärtar.

Ännu ett problem är att jag ringer barnmorska direkt och försöker få tag på min mödravårdcentral, men det spelas bara upp en röst varje gång som säger att dom inte har tid just nu och att man får ringa tillbaka senare. Ja har ringt sen igår förmiddag utan att ha kommit fram. Nu håller jag på att bli tokig. Jag ska äta upp min macka och sen gå ner och sätta mig på vårdcentralen och jag tänker inte ge upp förrän dom har hjälpt mig med detta.

Jag har lidit av panikångestattacker förr och de kan fortfarande komma men inte lika ofta och intensivt som de gjorde innan. Men den här oron jag har över vad det är för fel på mig gör mig ännu mer nervös och som i sin tur leder till att jag till slut för panik. Jag har varit och sökt hjälp för det här med hjärtklappningen innan men svaret jag fick var att det var graviditetsrelaterat och om det inte blev bättre så fick jag ju återkomma. Jag försöker återkomma men det går ju för FAN INTE!   

Jag menar, jag har min mödravårdcentral precis över gatan och dom har inte tid med mig, måste jag sätta mig på akuten för att det ska hända något eller!?

Jag är rädd. Men nu måste jag stå på mig, för det måste man fan göra inom sjukvården annars skickar dom bara hem en igen. Vi får se hur det går i alla fall... Och att det inte är nåt allvarligt med mitt hjärta eller lungor.   

Jösses... Idag är jag trött. Tröttare än vanligt alltså. Har nyss vaknat efter knappt en timmes vila på soffan. Det känns som det kommer bli en timme till snart faktiskt! Var ju uppe tidigt idag, vi skulle på det andra ultraljudet idag ju! =) Det var så himla mysigt och vi satt där, iofs låg jag, som två fånar med smilbanden ända uppe vid öronen. Vår lille kille!   För det kunde dom i alla fall bekräfta, att det var en lite påg som ligger där inne. Och han väger 2454 gram hittills. I mina öron låter det ju jättemycket haha... Och det beräknade födelsevikten skulle ligga på 3900-4000 gram. Och enligt statistiken var han 8 % större än normala bebisar. Är det mycket eller haha?    Men han var så fin så! Full aktivitet som vanligt och vi fick äntligen se hur han hickade och smaskade med den lilla munnen. Såå häftigt det var!

Efter det så gick jag en lång runda på stan. Ibland glömmer jag att jag inte klarar av att gå lika långt längre och jag tog nog lite vatten över huvudet för när jag kom hem höll jag på att svimma så varm och trött jag var. Så jag fick kasta mig i duschen och stå där i riktigt kallt vatten. Det var riktigt skönt, man är ju som ett element hela tiden annars...

Ikväll blir det inte många knop heller... Hjärtat bankar på som satan och jag orkar ingenting pga det. Förbaskade vårdcentral som man inte kommer fram till... Får prova ringa Barnmorska Direkt i morgon Igen!

Ikväll kommer det kanske ett inlägg till, håll utkik! :)  

Jag har läänge länge försökt filma Kottens sparkar och rörelser med utan resultat. Det är precis som han har vetat om det och slutat bara för att jag så gärna velat ha det på film. MEN! Idag lyckades jag! Woho! Jag har iofs en film sen innan men där låter jag konstigt och det hade blivit pinsamt att lägga upp.   

Så kolla in det här gott folk! Jag ligger på sidan i soffan och lyckas fånga ögonblicket då det är gymnastik i magen på mig. Se och njut!   

  Jersey Shore är självklart igång i bakgrunden haha... Vi är inne på sista säsongen nu så vi får paniktitta på nåt annat sen =P

Just det! Har upptäckt en ny craving!

   Tuttifrutti-ringar! Yummiiie!

Vi har suttit som klistrade framför tv:n hela dagen och kvällen idag och tittat på säsong efter säsong av "Jersey Shore". Mhm, ni hörde rätt. Meningslös serie, men faktiskt jävligt underhållande! Känns som vi får ge upp snart innan ögonen trillar av på oss eller nåt. Men jag är hungrig igen, så får rota fram nåt tillräckligt ätbart ur kylen först... Jag är fan alltid hungrig nu för tiden! Kotten snor allt och jag måste fylla på typ var tredje timme.   

I morgon ska jag käka lunch med käraste Ann-Charlotte, aka, AC. Det var evigheter sen vi sågs sist så nu är det bannemig dags! Ac är en vän som jag lärt känna genom jobbet och vi har känt varandra i tre, snart fyra år tror jag. Sen föll hon för min storebror och dom var tillsammans ett bra tag, men inte nu längre. Hon är en underbar tjej i alla fall och den bästa kollegan i baren på jobb ever. Vi jobbar exakt likadant och är så sjukt synkade och grymma tillsammans i baren.   Nästan så jag saknar att jobba! Jag hoppas fan att hon jobbar kvar när jag sätter igång igen, annars blir jag tokig.

   Från vänster; Ac, Julia, Hannah & Jag. En kväll på Etagé för ca ett år sen.

Jaha, vad händer annars då.. Inte sådär superduper mycket just nu. Fast augusti kommer ändå bjuda på en hel del saker. ;) Vissa saker är hemligare än andra, ni får reda på det förr eller senare...   

Åh! På tisdag är det Äntligen dags för ett nytt ultraljud! Jag är som ett barn i väntan på julafton alltså! Dagarna fram till den stora dagen går så jäkla långsamt och man får fjärilar i magen bara av att man tänker på det! Vi hoppas på att få bekräftat ännu en gång att det är en liten påg som ligger där inne, för nu har man ju gått och ställt in sig på det =P Och sen vill jag se om det är hans fossingar jag känner precis under revbenen på min högra sida. Jag hoppas han mår bra där inne i alla fall.   Det är det viktigaste såklart. Jag vill att han ska komma nu bara! Jag har absolut inget tålamod kvar längre, men när jag tänker på Hur han ska komma till världen så blir allt plötsligt mer skrämmande och verkligt...

Jag ber verkligen om en lugn och enkel förlossning. Och att det inte kommer ta typ 40 timmar eller nåt... Dessvärre är det ju inget jag kan styra över, men jag hoppas innerligt! Jag är nämligen ganska skraj... Sjukhus gör mig paranoid och panikslagen. Dumt egentligen eftersom man är ju omringad av utbildad och duktig personal som jobbar med sånt där liksom... Jag får fortsätta intala mig själv att det kommer gå hur bra som helst. Jag vill bara spola fram tills jag får hålla det lilla knytet  i famnen och se vem det är som bott i min mage i 9 månader. Vem kommer han likna? Hur kommer hans personlighet at vara? Kommer han vara skallig eller ha massor med hår?    Det finns tusen frågor som snurrar runt i skallen på mig ska ni veta. Jag trodde inte ens att jag kunde bli gravid... Men det där är en helt annan historia. Det tar vi en annan gång... Nu ska jag trycka in en macka i huvudet och sen hoppa in i bingen tror jag, ska försöka få med min sambo också.

Godnatt allihopa, sov underbart!

Oh yes. Nu börjar verkligen nedräkningen tills Kotten kommer!

Jag satt och kladdade lite i paint, i brist på annat att göra, och kolla in resultatet! Självklart får jag fylla på efter hand vad som händer!

Vad tycker ni? Ser man nånting eller var det bortkastat arbete? Haha illa i sådana fall...

Gravid vecka 33

Lilla Kotten

"Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå.

Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern. När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först. Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor. Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen.

Förväntansfulla Mamma

Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid!

Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar avtaga under den här perioden."

Mina tankar

Nu har det gått 33 veckor, det är ju helt otroligt vad tiden helt plötsligt flög förbi! Men nu kan jag faktiskt tycka att tiden står ganska stilla... Känns som evigheter tills jag passerar vecka 35. Det känns som nästa milstolpe liksom! På tisdag i nästa vecka är det dags för nästa ultraljud, som vi längtar! Då kan dom beräkna hur mycket han väger på ett ungefär nu och vad han kommer väga på det beräknade förlossningsdatumet. Barnmorskan vi träffar tror att han kommer väga närmre fyra kilo! En stöddig liten klump.   Barnmorskan sa också att han har vänt på sig och ligger nu med huvudet neråt, hoppas han stannar där så det inte blir några konstigheter när det väl är dags. Och han blir starkare och starkare för varje dag som går! Häromdagen fick jag nästan tag i hans lilla fossing i sidan på mig, det var rätt häftigt kan ni tro! :)

33+0

Oj, oj, oj... Vilken konstig eftermiddag det blev. Om ni läst föregående inlägg så skulle ju Kalle iväg ikväll och jag hade bestämt en myskväll med mig själv. Men helt plötsligt började det spöka ordentligt i skallen på mig och jag tror Djävulen kom fram.    Vi bråkade nåt fruktansvärt och jag tar helt och hållet på mig alltihop, jag var fan inte rättvis. Varför kan man bli så jävla knäpp? Det sjuka var att under tiden vi bråkade och jag kom med mina anklagelser o.s.v så visste jag hela tiden att jag gjorde fel, varför säger jag såhär?! Fan vad elak du är, sluta, SLUTA!!! Men allt bara föll ihop, och helt plötsligt blev jag hysteriskt ledsen och kunde gråta oavbrutet hur länge som helst. Och nu i efterhand är jag liksom lite i chock. Vad fan hände liksom? Och jag sa saker som jag verkligen inte menade.

Men nånting måste alla veta, dom som varit gravida vet vad jag snackar om. Det är minsann inte lätt det här. Självklart är jag superlycklig över att vi ska få barn och kan inte beskriva hur mycket jag längtar! Men ibland brister det, så som det gjorde idag. Då allt som är jobbigt kommer ikapp en, och slår en på käften. Man har ont, man är stor, fötterna och benen är som två stockar, man blir varm och svettig, anfådd för ingenting och kan bli ett monster utan förvarning.    

Men nu har allting lugnat ner sig igen och vi har pratat ut om allt och vi skiljdes åt som vänner. Och nu bara kom alla tankarna om hur allt gick till, och så kommer skammen för att man betedde sig som man gjorde, man kan till slut bli paranoid!

Det var ändå skönt med en urladdning, antar att det behövs för att man ska kunna klara av det här. Nu har jag i alla fall städat, något som jag Alltid gör när jag är arg eller ledsen, det får mig att tänka och lugna ner mig. Så nåt gott kom där ju i alla fall av allt det här.

Aja, 7 veckor kvar och jag lovar att Djävulen kommer komma på besök fler gånger tyvärr, men gode Gud stannar han aldrig speciellt länge.

Imorgon står klockan på 32+0

Gravid vecka 32

Lille Kotten   

"I vecka 32 väger din bebis närmare 1.8 kg och är c:a 44 cm från topp till tå.

Under den här perioden rör bebisen sig mer och kraftfullare än någonsin. Kommande veckor bli utrymmet att röra sig allt mindre, och den så kallade fosterställningen blir den enda möjliga. Håll reda på fosterrörelserna och kontakta MVC om de plötsligt skulle minska i frekvens och/eller intensitet.

Tillväxttakten avtar nu något och utgörs främst av ökat underhudsfett som också gör att bebisen ser rundare och mindre skrynklig ut. Amningsreflexen är utvecklad och vid beröring av kinden vänder bebisen på huvudet för att söka efter bröstet, och beröring av underläpp gör att den öppnar munnen. Den klarar också att suga och svälja på ett koordinerat sätt.

Tjocka, men ack så lyckliga mamma Sandra   

Din livmoders översta del finns nu c:a 13 cm ovanför naveln. Nu när bebisen vuxit sig så stor och livmodern är högre i buken kan du märka av en ny upplevelse: när bebisen ligger uppochner i mage kan den sparka uppåt och träffa dina revben. Trycket kan göra att det känns ömt, särskilt om bebisen fastnar med en fot mellan revbenen. Du kan delvis förhindra detta genom att sitta upp så mycket som möjligt.

Då bebisens behov av vitaminer och mineraler är större än någonsin nu så bör du fortsätta att äta ditt vitamintillskott ända fram till förlossningen. Om du inte redan har gjort det så kan det vara ide att skriva ett förlossningsbrev där du bland annat berättar om hur du ser din förlossning och vad du vill undvika."

Japp, nu börjar det närma sig. Jag längtar så mycket, det går liksom inte att beskriva! Jag tänkte bjuda på ett härligt litet bildspel, där man ser förändringen :)