Igår kväll när Kalle kom hem var jag ett sömnlöst vrak. Jag var så otrolig trött att jag mådde skit! Jag sa ju att jag skulle försöka sova lite på dagen men det gick bara inte. Så min älskade man tog Loke och jag fick gå och lägga mig. Så jag har sovit mellan 23.30 och 05.00, det var guld värt! Så just nu sitter jag i sängen med en nymatad lilleman och ska försöka få honom att sova. Inte det lättaste alls. För ett par timmars sömn till hade suttit fint!

Fy fan vad trött jag är... Jag får nog börja med tupplurer på dagarna annars kommer jag aldrig orka med dom här tidiga morgnarna och sena nätterna... Jag får sova när Loke sover helt enkelt. Just nu är han superpigg och har inga planer på att somna inom det närmsta...Idag går jag in på dag två med pulver. Känns bra! Imorse mådde jag sjukt illa dock men det gick över till slut tack och lov. Och idag blir det en långpromenad också, det kommer nog bli en jävligt fin dag! Men först hoppas jag på lite mer sömn...

Jaha, då var man mammaledig på riktigt nu då. Kalle stack nyss iväg till jobb efter tre veckors ledighet och det känns redan lite konstigt. Just nu ligger jag i sängen med Loke sovandes på mitt bröst och det är så himla mysigt! Nur det han och jag hela dagarna! =) snart kommer Johanna förbi. Då jäklar börjar allvaret på riktigt!

Fy fan vad taggad jag är!!! WOHO!!

Wow, snacka om att man har varit depp inatt och hela morgonen idag...

Igår var det ju dags för Hannahs lilla avskedsfest. Det var bestämt att vi skulle mötas  upp på Big Bowl för lite bowling tillsammans. Innan dess var jag hemma hos Emma för lite hederligt skitsnack och pizza. Vi hade jättemysigt och vi pratade om allt mellan himmel och jord. När sen lilleman kom på tal började jag känna mig konstig... Jag började få ångest och jag saknade dom så fruktansvärt mycket.

Detta såg Emma på mig och sa att vi behöver definitivt inte gå ut och att Hannah skulle förstå varför jag inte kom. För det var det enda jag tänkte på, så var det att jag inte ville göra henne besviken. Men de här känslorna växte sig starkare och vi bestämde oss för att gå hem till oss där Kalle, Loke och Fredrik hade myskväll.

Och det var så skönt att komma hem, och få ha min lilla älskling i famnen igen, jag var verkligen inte redo att gå ut. Men innerst inne visste jag att jag skulle känna så för jag hade velat fram och tillbaka hela dagen.

Och vi hade det så mysigt, alla fem. Sen gick Emma & Fredrik hem och vi gjorde oss redo för sängen. Jag tänkte gå in och göra ett kort inlägg om kvällen på bloggen och det var då jag fick ett slag i ansiktet.

  Min första reaktion till detta var att jag brast ut i gråt. Alltså verkligen hysteriskt ledsen blev jag. Det hade redan varit en oerhört känslig dag då jag inte visste hur jag skulle göra och sen när man tagit beslutet att vara hemma med sin familj för att man VILLE det så blir man bemött såhär.

Nu har jag däremot lugnat ner mig och beslutat mig för att fortsätta med bloggen. Just då ville jag bara stänga ner hela bloggen och få allt att försvinna, men nu vill jag fan inte låta den här personen vinna.

Så mitt svar till "Mamma till Philip 4 år" är såhär:

Du har förmodligen inte läst min blogg speciellt länge, för hade du det så hade du förstått min jargong och fått en uppfattning om vem jag är.

Jag tänker inte förklara mig för dig, för du är helt enkelt inte värd speciellt mycket av min tid utan jag kommer bara säga Wow. Du är verkligen en One of a kind. Hur kan man döma en person så hårt som du gjorde i det inlägget och kalla mig både det ena och det andra och påstå att jag är en värdelös mamma och person? Alltså seriöst, PISS RåTTA!? Var det det bästa du kunde komma på? Det är väl klart som fan att jag längtat efter min fina son i 9 månader och nu när han äntligen är här så är jag det lyckligaste som går i ett par skor!!!!! Hur kan du säga motsatsen!? Vadå, bara för att jag inte ammar är jag en hemsk person!? VAR DU DäR MED OSS På BB OCH SåG HUR JAG KäMPADE!? NEJ! Jag tog det beslutet efter att tänka på det bästa för MIN SON! Om det tog dig veckor att få igång amningen tycker jag att du var en shitty morsa som inte tänkte på ditt barns bästa och se till att han får tillräckligt med mat!

Du är förmodligen en ensamstående, fet och arbetslös morsa som är sjukt bitter över att läsa om andra människors fantastiska liv som mitt. Jag har en man, en underbar son, ett jobb jag trivs jävligt bra med, och vänner som vill träffa mig! Jag är fortfarande Jag, även om Loke kommer först! För att jag ska kunna vara den bästa mamman för Loke är det jävligt viktigt att ta hand om sig själv också. En glad Sandra är en glad Mamma!

Och med tanke på ditt fruktansvärda ordförråd och att du rent ut sagt mobbar människor så är JAG orolig för din lilla "Philip". För fy faaaan vilken bra förebild DU är! Wow, grattis till det!

Jag vill i alla fall jobba ett par timmar i veckan och ta hand om min familj, jag vill ta hand om mig själv och gå ner i vikt så jag kan må bra och vara aktiv tillsammans med Loke i framtiden, jag vill fortfarande leva som mig själv och vara mamma samtidigt.

Nä du, det är du som är sorglig. Och fullständigt patetisk. Och jag vill passa på att tacka ALLA för dom fina och varma  kommentarerna och tack för att ni har stöttat mig i detta. För NI känner mig. NI vet hurdan jag är. Och det är tack vare ER jag fortsätter med bloggen och sedan skrattar åt personer som "Mamma till Philip 4 år". Och du är till och med så feg att du inte ens vågar skriva ditt namn, för du är tydligen "bara mamma".

Loke har dom bästa föräldrarna, det vet jag i mitt hjärta oavsett vad du tycker. Jävla nolla.

Jag ska snart bege mig ner till Entré och bli klippt på Nikita Hair. Håret växer ju som fan! Man måste ju vara välfriserad för ikväll är det faktiskt lite fest! Min kära vän Hannah ska snart åka till Barcelona och jobba så vi ska ha en liten avskedsfest för henne. Och jag känner mig lite kluven inför det här... är det för tidigt? Loke är ju knappt tre veckor gammal...

Kalle sa åt mig att gå ut. Klart jag skulle göra det! Det är ju bara en kväll, ett par timmar. Och att dom klarar sig kanonfint ändå. Men man är ju ändå lite velig... Hade varit konstigt annars! Men iaf, jag går ut och tar nån drink, firar Hannah och har roligt! Första drinken på typ 10 månder, undrar hur det kommer kännas... Men en sak är säker, det blir en lugn kväll, och jag ska definitivt hålla mig borta från shots och cigaretter!

  Slänger ut en bild på vår älskade Loke.  

Just nu sitter jag på bussen påväg ner mot min barndomsstad Trelleborg. Fast det blir ingen långvarig visit idag, jag ska bara in på Oasen och köpa pulver! Äntligen har allt löst sig och på måndag börjar vi! Jag ska göra detta tillsammans med min goda vän, Johanna. Vi har ca 15 kg var att gå ner så det blir en lång tid med pulvert. Men det kommer gå skitbra! Jag vet ju att det fungerar då jag gått på det tidigare. Så på måndag ska det vägas, mätas och fotograferas. Allt kommer såklart hamna på bloggen så ni kan följa varje step on the way! Nu är jag framme!

Nu är hela lägenheten storstädad, middagen intagen och nu ligger lilla familjen Henriksson utslagna på soffan. Det ska bli skönt att inte göra ett skvatt resten av kvällen! Imorgon ska jag förhoppningsvis åka till Trelleborg och köpa pulver! För på måndag gäller det ju! jag har försökt komma i kontakt med dom som säljer det men utan vidare framsteg... Kanske lika bra att åka dit så det händer nåt!Och förresten så är vår lilla son registrerad nu! Erik Loke Henriksson. <3 jag har ju också nytt namn, Andersson är nu ett minne blott och nu kommer man heta Henriksson resten av livet. Så nu måste jag skaffa ett nytt Id kort också! Hur funkar det? nån som vet?