För ett par dagar sen upptäckte jag att min Spotify inte fungerade. Varje gång jag skulle öppna upp den så crashade den. Vi provade att avinstallera och installera om igen. Då fungerade det! Och jag skulle sen försöka logga in på vårt premiumkonto, men den sa att jag hade angett fel lösenord eller fel användarnamn. Wtf, det är ju rätt tänkte jag! Jag provade med allt jag visste men inget fungerade!  

Jag försökte sen be om ett nytt lösenord genom att be dom skicka ett nytt till min mail. Men det var fel användarkonto! Det var mitt gamla som dök upp där. Vi provade ALLT men det verkade precis som vårt premium konto aldrig hade funnits! Detta betalar vi 99 kronor i månaden för, och så fungerar skiten inte!

Jag gick sedan in på vår bank och där fick vi bekräftat att dom ändå drar pengar från kontot! Så jag tog kontakt med spotifys support, som var jävligt krånglig att få tag på över huvudtaget eftersom dom bara har det på engelska och inget telefonnummer man kan ringa.

Så jag mailade till slut hela historien till dom, fick svar av nån "Olga" som skrev att hon kunde skicka en typ återställningskod till mig, bara hon fick dom fyra sista siffrorna från mitt bankkort.

Sagt och gjort, så fick jag svar igen att hon inte hittade några uppgifter ALLS om att dom skulle dra nånting från det kortet och hon kunde inget göra. Jävla idiot! Dom kunde alltså inte hitta vårt spotifypremium konto nånstans! Jag gjorde klart för dom att dom genast skulle sluta dra pengar från mitt kort och avsluta spotifykontot. Annars anmäler vi dom. För det här känns jävligt fishy...  

Vi tar inga risker så vi ringde vår bank som sa att det var ett kortköp som görs av dom månadsvis på 99 kronor och dom har inte vårt bankkontonummer, som tur är. Så fick helt enkelt spärra kortet och beställa ett nytt för att dom ska sluta dra pengar från oss.

Så till alla er som har spotify och betalar för det. Kolla så att det verkligen inte är mer än vad som är sagt. Vem vet, dom kanske länsar kontot...

Godmiddag allihopa!

Jag hoppas ni har det jävligt bra idag. för det är ju Fredag!! Det innebär fest och annat roligt med alkohol inkluderat, vad ska ni hitta på?

Själv är alla dagar likadana för mig, men det är ju kanske inte så konstigt egentligen. Men jag känner inte för speciellt mycket soffmys idag. Jag vill ut på äventyr! Eller jag hade faktiskt nöjt mig med en sväng på stan och en fika. Är ganska lättflörtad nu för tiden.   

Min bättre hälft ligger fortfarande inne i sängen och snusar, men det ska jag nog sätta stopp för!   

Sen ska jag tvinga ut honom på nånting, vi kan ju inte ligga här och mögla hela dagarna. Så dagens mamma kommer upp lite senare när vi fått tummarna loss ur arslet!

Ses!

Ja, då var denna dagen också snart över.

Idag har jag träffat Ac en sväng, vi var och fikade på Entré och sen gick vi ner en sväng till Big Bowl och hälsade på. Och nu sitter jag i soffan och myser med Kalle. Vi tittar på Inglorious Bastards, och har ätit en god middag. Första hemmalagade maten jag ätit på evigheter! De senaste dagarna har jag överlevt på mackor i brist på fantasi...

  Gott som fasiken var det!

Ja, gott folk, jag har inget speciellt intressant att skriva idag. Jag känner mig lite bättre och lite piggare för varje dag som går, och det är obeskrivligt skönt. Så jag hoppas att jag mår kanon i helgen så vi kan hitta på nåt roligt innan Kalle återgår till jobbet på måndag.

Jag bjuder i alla fall på en liten egobild! Godkväll!

Vi har haft en oerhört mysig kväll, jag & Kalle. Till slut kunde jag börja pusta ut lite och lyckades faktiskt slappna av och njuta av en film. Vi såg "The Notebook", och tro det eller ej så krävdes det inte så mycket övertalning från min sida att se den! Kalle ville väl att jag skulle få det jag ville ikväll efter en sådan tuff dag.   

För er som sett den filmen vet vilken underbar kärlekshistoria det är. Ni som inte sett den, SE den! Den gav mig ett riktigt kärleks-och lyckorus nu. Om man bortser från hur jag har mått den senaste tiden så ska jag ändå vara oerhört tacksam över vad jag har i mitt liv. Jag är så förälskad fortfarande och jag får fortfarande riktiga fjärilar i magen. Att älska någon så starkt är den finaste och underbaraste som finns. Jag har min älskade fästman, Carl (Kalle alltså), underbara föräldrar, goda vänner och fantastiska svärföräldrar. Vi bor i en jättefin lägenhet som vi stormtrivs i (om man bortser från lite stökiga grannar), vi har båda två heltidsjobb som vi trivs väldigt bra med, vilket i sin tur innebär en trygg inkomst. Och vi är friska och krya och nu, om bara några veckor ska vi bli föräldrar.   

Detta trodde jag faktiskt aldrig skulle hända. För något år sen sökte jag hjälp för olika saker, och i samband med det fick jag även reda på att jag förmodligen skulle ha väldigt svårt att bli gravid den naturliga vägen. Okej, tänkte vi. Det gnagde mig väldigt länge och jag var orolig. Men jag och Kalle hade precis träffats så vi tänkte inte mer på det direkt... Men nånstans inom mig fanns det där varje dag. Och jag gjorde test efter test efter test. Som alla visade samma sak. Negativt. Jag antar att jag bara ville veta om jag kunde liksom... Tänkte inte längre än så. Så efter ett tag gav jag upp tanken. Jaja, när vi väl vill så får vi ju ta tag i det då. Men vi båda två ville ju inte att det skulle gå till på det viset. Vi ville inte planera något sånt, vi ville bara att det skulle hända när det hände liksom. För hur kan man veta att man är redo innan man ens är där?

Vi gav upp dom tankarna. Vi hade mycket att göra just då, som att flytta och komma i ordning i den nya lägenheten. Och vi kände att vi tar det som det kommer, med ro den här gången. Sen blev jag sjuk. Och jösses vad sjuk jag blev. Ni vet när man är så sjuk att man ligger typ i koma med feber och bara sover i flera dagar? Så sjuk var jag. Men till slut försvann febern, men jag mådde fortfarande skit. Jag mådde sååå jävla dåligt och var så trött att jag inte visste vart jag skulle bli av. En morgon sa jag till Kalle att han fick springa ner och köpa ett test. "Är det lönt? Vi vet ju ändå vad det kommer att visa". Sa han, och jag tänkte väl samma sak.

Och när jag såg det där plusset var jag tvungen att titta igen. Och igen. Sen gol jag. Kaaaaaaaaaaaaaallee!!!!!!!!!! Jag kunde inte förstå det, jag visade plusset för Kalle och han kunde nog inte heller förstå det. Vi kunde! Men stämmer det verkligen?! Jodå, fyra test senare tror jag det var, och alla visade samma sak...

Vi behövde väl bara slappna av. Men det var den bästa dagen i mitt liv hittills.   

  Detta är den riktiga bilden på vårt test. =)

Så nu bäddar jag ner mig, glad och mysig. Vill bara passa på att Tacka min underbara Pappa för stödet jag fick idag. Jag älskar dig!

Det blev till slut ett besök på akuten idag då varken vårdcentralen eller mödravården kunde ta emot mig. Efter en massa tester och EKG osv så hittade dom ingenting konstigt, precis som förra gången. Självklart är det skönt att veta att det inte är något farligt men jag mår ju fortfarande skit. Hjärtklappningen och anfåddheten är så otroligt intensiv att jag orkar inget annat än att ligga på soffan.  

Jag somnade en stund innan men vaknar av att det känns som jag knappt får luft och att hjärtat slår så hårt på mig att jag inte kan sova. Jag försöker tänka positivt att det inte är farligt och att det förhoppningsvis går över snart, men att kämpa med att andas hela tiden är fruktansvärt. Då är det inte lätt att tänka på annat när man ständigt blir påmind om det på det viset. Men jag får helt enkelt försöka att stå ut... Jag hoppas innerligt att de sista veckorna av graviditeten går fort för just nu vill jag bara att detta ska vara över. Jag vill bara hålla vår lille kille i famnen och må bra. Det är dom tankarna som får mig att inte bryta ihop och få panik över detta.

Hör jag någon säga "det är normalt, du får stå ut helt enkelt" en gång till, till mig kommer jag att gå bananas. Håll tummarna för mig att det försvinner!

Okej, nu har jag varit tillräckligt negativ. Men den här perioden är ganska så tuff för mig nu så snälla försök ha överseende.    

Wow. Jag har nyss vaknat ur min koma som jag har haft på soffan de senaste timmarna. Jag brukar inte vara den typen som gärna sover sådär mitt på dagen, för jag känner mig groggy och konstig alltid när jag vaknar. Men idag var det underbart, fantastiskt!! Dom där tupplurarna är nog oundvikliga hädanefter så det är nog bara att gilla läget. Det kan jag väl leva med. ;)Nu kommer jag vara lite gnällig och negativ ett par rader, förlåt!! Men om jag ska må så som jag gjort de senaste dagarna resten av graviditeten så kommer jag nog bli väldigt deprimerad. Fan, jag har ku sex veckor kvar! Kan till och med bli längre! Nä, imorgon ska jag helt enkelt kräva ett besök hos min barnmorska eller doktor som kan hjälpa mig att gå till botten med det här. Så, nu har jag gnällt färdigt! :) kotten lille, du ska veta att du självklart är värd varenda liten krämpa och smärta. Vi längtar efter dig så mycket att det går inte beskriva! Jag älskar hur Kalles ögon lyser upp när han får känna dina sparkar i magen. Man kan se hur mycket han också längtar och hur stolt pappa han är redan. <3 och nu har vi nyss fått reda på att ett gäng vänner till oss också väntar barn!! Grattis till dom! Så himla roligt det kommer bli när alla knoddarna är ute :) Nu känner jag det där lyckoruset igen, så jag håller hårt i det och bäddar ner mig i sängen och drömmer mig bort :) ha det underbart alla!

Varför bloggar jag?

Jag har länge funderat på att börja blogga. Men alltid varit rätt för att inte ha något intressant att skriva om, syftet är ju att fånga läsare och intressera andra för det liv jag lever. Jag kände mig redo och hade länge tänkt igenom vad min blogg ska innehålla, vilka delar av mitt liv jag ville att andra kunde läsa om och verkligen sett Min blogg framför mig och äntligen tog jag steget.

Jag är fortfarande nybörjare på det här men tycker ändå att jag lyckats ganska bra hittills. Jag skriver om saker som alla kan läsa om, man behöver inte känna mig eller ha läst från början för att kunna hänga på. Det ska vara lättläst, humoristiskt och enkelt. Men förhoppningsvis tillräckligt fängslande för att läsarna ska bli fler och fler för varje dag. Jag läser vissa bloggar som jag tänker för mig själv om att "så ska min blogg aldrig bli!". Till exempel så finns det vissa som skriver ett inlägg på två, tre rader om totalt meningslösa saker som vad dom åt till middag och att dom har ont i huvudet eller en fis på tvären. Jaha? Och sen kan det gå flera Dagar tills nästa inlägg kommer! "Idag kokte jag makaroner och stekte köttbullar, det var gott, nu ska jag titta på teve igen, hihiiii!".

Jag anser, att ska man starta en blogg så tycker jag det är viktigt att man intresserar sig, lägger upp bilder som passar bra till ens inlägg, har vissa teman som återkommer vecka efter vecka och framförallt att man visar att man tycker det är roligt och uppskattar sina läsare! För det är ju trots allt en blogg! En blogg är ju till för att andra ska kunna läsa om just Ditt liv!

Man måste även tänka på en del saker när man bloggar. Skriv ALDRIG någonting illa om någon, för det är rent ut sagt omoget. Självklart har man åsikter om folk, men eftersom du helt plötsligt blev en offentlig person så innebär det att vem som helst kan gå in att läsa! Big No no är även att skriva skit om sitt jobb eller liknande. Har själv hittat till andras bloggar där dom baktalar till exempel sin chef eller andra kollegor. Håll sådana saker för dig själv, för det gynnar ingen, speciellt inte dig om nu din Chef skulle läsa!

Jag kan absolut bli personlig. Men det är upp till mig om hur personlig jag ska bli. Och jag vill dela med mig av så mycket i mitt liv jag kan! För detta är ren terapi för en, att sitta och skriva av sig och lufta sina tankar och funderingar kring saker och det bästa är ju när man får respons! Det som är roligt med just bloggplatsen (finns säkert överallt, men här trivs jag) är att man kan se hur många "unika besökare" man har om dagen. I början var jag inte speciellt intresserad men när jag sedan insåg att antalet växte blev jag jätteglad! Och igår hade jag 100 unika besökare på EN dag! Det tycker jag är skithäftigt och det motiverar mig till att skriva intressanta och roliga inlägg!

Något som också är roligt är att få kommentarer från främmande människor som läser min blogg och som tycker att den är bra och intressant, det gjorde min dag idag! Så tack till er alla för att ni kikar in och läser varje dag, det är ju trots allt tacke vare Er jag gör det här! Visst kan jag inte mäta mig med Kissie som har 170 000 träffar på en dag, vilket är helt magiskt! Men för mig betyder 100 personer otroligt mycket!

Så det är bara till att fortsätta blogga på! Snart kommer ju Kotten och då kommer det ett helt nytt kapitel, spännande och skrämmande på samma gång! Så stay tunedm folks!   

Vi har suttit som klistrade framför tv:n hela dagen och kvällen idag och tittat på säsong efter säsong av "Jersey Shore". Mhm, ni hörde rätt. Meningslös serie, men faktiskt jävligt underhållande! Känns som vi får ge upp snart innan ögonen trillar av på oss eller nåt. Men jag är hungrig igen, så får rota fram nåt tillräckligt ätbart ur kylen först... Jag är fan alltid hungrig nu för tiden! Kotten snor allt och jag måste fylla på typ var tredje timme.   

I morgon ska jag käka lunch med käraste Ann-Charlotte, aka, AC. Det var evigheter sen vi sågs sist så nu är det bannemig dags! Ac är en vän som jag lärt känna genom jobbet och vi har känt varandra i tre, snart fyra år tror jag. Sen föll hon för min storebror och dom var tillsammans ett bra tag, men inte nu längre. Hon är en underbar tjej i alla fall och den bästa kollegan i baren på jobb ever. Vi jobbar exakt likadant och är så sjukt synkade och grymma tillsammans i baren.   Nästan så jag saknar att jobba! Jag hoppas fan att hon jobbar kvar när jag sätter igång igen, annars blir jag tokig.

   Från vänster; Ac, Julia, Hannah & Jag. En kväll på Etagé för ca ett år sen.

Jaha, vad händer annars då.. Inte sådär superduper mycket just nu. Fast augusti kommer ändå bjuda på en hel del saker. ;) Vissa saker är hemligare än andra, ni får reda på det förr eller senare...   

Åh! På tisdag är det Äntligen dags för ett nytt ultraljud! Jag är som ett barn i väntan på julafton alltså! Dagarna fram till den stora dagen går så jäkla långsamt och man får fjärilar i magen bara av att man tänker på det! Vi hoppas på att få bekräftat ännu en gång att det är en liten påg som ligger där inne, för nu har man ju gått och ställt in sig på det =P Och sen vill jag se om det är hans fossingar jag känner precis under revbenen på min högra sida. Jag hoppas han mår bra där inne i alla fall.   Det är det viktigaste såklart. Jag vill att han ska komma nu bara! Jag har absolut inget tålamod kvar längre, men när jag tänker på Hur han ska komma till världen så blir allt plötsligt mer skrämmande och verkligt...

Jag ber verkligen om en lugn och enkel förlossning. Och att det inte kommer ta typ 40 timmar eller nåt... Dessvärre är det ju inget jag kan styra över, men jag hoppas innerligt! Jag är nämligen ganska skraj... Sjukhus gör mig paranoid och panikslagen. Dumt egentligen eftersom man är ju omringad av utbildad och duktig personal som jobbar med sånt där liksom... Jag får fortsätta intala mig själv att det kommer gå hur bra som helst. Jag vill bara spola fram tills jag får hålla det lilla knytet  i famnen och se vem det är som bott i min mage i 9 månader. Vem kommer han likna? Hur kommer hans personlighet at vara? Kommer han vara skallig eller ha massor med hår?    Det finns tusen frågor som snurrar runt i skallen på mig ska ni veta. Jag trodde inte ens att jag kunde bli gravid... Men det där är en helt annan historia. Det tar vi en annan gång... Nu ska jag trycka in en macka i huvudet och sen hoppa in i bingen tror jag, ska försöka få med min sambo också.

Godnatt allihopa, sov underbart!