Godmiddag!

Jag har nyss kommit hem efter att ha varit och solat i 20 minuter, så jäkla härligt! Eftersom jag är så otroligt blek i mig själv så har jag alltid varit en flitig solare, men sen jag blev gravid fick jag ju lägga det på hyllan och börja med BUS istället, vilket är så jävla drygt och kladdigt. Men nu äntligen kan jag lata mig i solariet igen, och den här blekfisen kommer vara ett minne blott snart!   

Snart får vi besök av en barnmorska som ska titta till Lilleman. Otroligt skönt att dom kommer hem till en men det känns ändå som dom ska komma hit och inspektera en också... Så vi vart ju tvugna att städa. Men likabra det! För nu efteråt känns det så jäkla skönt att fått det gjort!

Nu börjar man äntligen komma in i mammarollen. Vi börjar få kläm på allt känns det som och nu slappnar man av lite mer. Men ibland känns det fortfarande overkligt... Men man njuter av varje sekund! =)

Men en sak längtar jag till! Och det är att komma i form igen. Jag vill sätta igång med min pulverdiet och börja träna. Men jag får ta det lugnt nu, kroppen måste verkligen få vila först.

Nu ska jag mysa med vår son! Tjingeling.

9 månaders lång väntan är över och vår älskling är här. Nu har det gått en vecka sen han föddes men det känns fortfarande som om det vore igår.

Jag är otroligt fascinerad över hur fantastisk kroppen egentligen är. I 9 månader förändrades min kropp. Magen expandrade, men också höfter, rumpa, lår... Fötter och fingrar svullnade upp till det dubbla. Nu en vecka efter förlossningen känns det som jag har fått en helt ny kropp. Visst, som ömmar rätt rejält, men det känns ändå ganska ok! Magen är inte så stor som jag trodde och bristningarna finns där men är åndå ganska lindriga.

Tänkte bjuda på lite bilder på magen...

  Här har vi magen dagen innan Loke föddes.

     En  vecka efter förlossningen. (Lite svårt att ta bilder på sig själv =P)

Idag ska jag faktiskt bara ligga på soffan tillsammans med Lilleman och vila då jag har jävligt ont.. Jag tror att jag har haft för bråttom med att göra en massa saker och inte gett min kropp tiden att återhämta sig. Dumt, för det är inte roligt att ha såhär ont... =(

Kalle stack nyss iväg till sin tatuerare, ni får se resultatet senare... ;)

wow vilken natt vi haft... Stackars liten måste haft ont i magen eller nåt för här har det inte sovits mycket. Nu är han nymatad och ligger äntligen helt utslagen på mitt bröst så nu ska jag passa på att somna om igen. Senare i eftermiddag ska vi till tatto shop till Tommy då kalle ska tatuera in Loke på bröstet. Och förhoppningsvis kan vi boka in en tid till mig också! Jag vet bara inte riktig var jag ska sätta min... Någon som har förslag?? Nu ska Jag däckad igen! Natti.

Allt känns oerhört konstigt och annorlunda. Ingenting är sig likt. Jag har en konstant känsla i kroppen och jag kan inte sätta fingret på om det är lycka, oro, skuld, eller nåt annat. En obeskrivlig konstant känsla. Jag antar att det har lite att göra med omställningen efter man fått barn. Det är omtumlande. Nu är jag aldrig någonsin ensam längre, Nu är det inte bara jag. Nu har jag en person som kommer gå före allt annat i mitt liv, med glädje. Som behöver mig dygnet runt. När han är ledsen och behöver tröst. När han är glad och vill berätta för  mig. När han är arg och tycker att mamma är den taskigaste personen i världen. Och när jag är den bästa i världen som han inte kan leva utan...

Det är många frågor som dyker upp ens huvud hela tiden.

Kommer jag klara detta?

Kommer han tycka om mig?

Kommer jag få honom att känna sig trygg och må bra?

Kommer jag veta vad jag ska göra?

All oro, dåligt samvete och nervositet. Det var jag inte beredd på. Allt detta blandat med sån enorm glädje, lycka och välbefinnande.

Men det är omtumlande. Och alldeles underbart.

  Mina fina killar.  

Godkväll!

Jag lyckades banne mig ta mig lite tid att blogga lite!

Min kära man sitter med Loke i famnen och ger han lite mat samtidigt som vi tittar på lite tv... Tänk att något så enkelt kan vara så underbart mysigt.

Idag har vi varit iväg en sväng på Kalles jobb och hälsat på hans kollergor. Väl där fick vi även en jättefin bröllopspresent! En flaska Champagne som vi ska skåla med snart och ett presentkort på Cervera. Tack snälla alla!   

Vi hann även med en sväng inne på Big Bowl och säga hej snabbt till några av mina kollegor. Och herregud vad snyggt det blivit efter renoveringen! Ni måste verkligen besöka Big Bowl och den nya nattklubben!

Nu ska jag mysa ner mig hos min man och son i soffan och titta lite mer tv och hoppas på en lugn natt, God kväll!

Godmorgon, eller rättare sagt, god förmiddag allihop!

Här sitter jag, helt ensam framför datorn, Kalle och Loke ligger inne i sängen och sover, vi har haft en fantastisk natt! Lilleman har verkligen sovit och det är fan guld värt! Nu börjar man bli människa igen ju!   

Nu tänkte jag bannemig kicka igång bloggen på riktigt igen! Jag hoppas att ni inte tappat intresset, och jag lovar att det inte bara kommer bli en mammablogg där jag enbart skriver om hur mycket Loke sover och vilken färg hans bajs hade idag. Men nån gång kommer jag.    Jag är ju för bövelen nybliven mamma...

Mamma. Hur galet är inte det!?

Jag har inte riktigt förstått det än, att den lilla guldklimpen som just nu ligger inne i sin pappas famn faktiskt är min son. Det var han som låg inne i min mage i 9 månader, sparkandes och hickandes. Helt otroligt och jag ska säga er att den kärleken man får till sitt barn är verkligen ovärderlig och villkorslös och så otroligt stark! Det kände jag redan när jag kände den allra första sparken i magen, det är obeskrivligt.

Detta är antagligen den bästa som hänt mig i hela mitt liv och kommer vara svårt att slå. Det kommer vara omöjligt. Jag mår så bra just nu! Och är så otroligt lycklig! Jag blir alldeles varm och geggig i hjärtat när jag tittar på mina fina pojkar som ligger och sover tillsammans. Min familj. Mitt allt!  

      Morbror Johan var på besök i fredags.   

Idag ska vi ge oss ut en liten sväng! Vi måste ju prova och se hur det känns. Det blir små ärenden, apoteket, fotografen och hämta bilderna, kanske en sväng till Kalles jobb och hälsa på. Men ingen brådska någonstans, vi har all tid i världen.

Vill även passa på att tipsa om min kusin Lisas blogg. Hon skriver om sitt liv när hon blev mobbad i skolan och kampen som matmissbrukare. Följ hennes fantastiska resa och låt dig beröras. Den här tjejen är Stark!

MissBigBen.devote.se

Idag har vi haft besök av min pappa och hans fru och min mamma och hennes Kent. En lång men jättemysig dag. Nu ligger Loke helt utslagen i soffan med mig bredvid och Kalle får passa på att spela lite. Jag hoppas verkligen på en lugn bebis i natt så både mamma och pappa får sova lite. För snacka om att man förlorar mycket energi! Man har aldrig riktigt uppskattat sömn direkt innan, men det gör man verkligen efter man fått barn. Och jag säger detta efter bara fyra dagar haha... Man kommer få uppleva ups and downs längs vägen. Och vi är riktiga rookies nu och har mycket kvar att lära oss men i slutändan är det alltid vi som vet bäst oavsett vad någon annan säger. Snart ska vi fixa ihop lite käk och se en film, det är vad vi orkar idag. Tyvärr blir bloggen lite tom nu ett tag tills vi kommit in i rutinerna här hemma, men håll ut! Snart kommer det nya kapitel här i livet och andra roliga saker att skriva och berätta om! Imorgon ska jag lägga upp en liten bildbomb på Loke för er som vill se och hur stor "skada" min mage fick ta under de här långa 9 månaderna. Ha en bra kväll!

Bästa dagen i våra Liv.

Jag tänkte nu dela med mig av vår historia då vår älskade Loke kom till världen. Det är fortfarande llite luddigt för mig med tidpunkter osv men det har inte så stor betydelse egentligen.

Ca klockan 01.30 på natten till tisdag började jag få värkar. Hur lugnt som helst tänkte jag, dom gör ju inte så fasansfullt ont. Jag andades mig igenom dom ganska lätt och lät Kalle sova eftersom han hade jobbat sent kvällen innan. Jag såg till att få lite gröt i mig och ringde och pratade med min Pappa lite grann. En liten stund efter vi lade på gick vattnet, jag tror klockan var typ 04.40 då. Ringde barnmorska direkt och samtalade med henne och fick en tid till undersökning på morgonen 10.50 Om det nu inte skulle sätta igång alltså.

Som det såklart inte gjorde, värkarna avtog efter en stund och vi lyckades nog till och med somna om bägge två. På morgonen kände jag knappt nånting alls så vi begav oss in till undersökningen. Efter en obehaglig upplevelse med diverse verktyg konstaterades det att det var en vattenavgång. Döuh, det fattade man väl. Jag blev uppkopplad på en ctg-kurva och det skulle jag vara i ca en halvtimme. Men när jag legat där i nästan två timmar förstod vi att det inte var helt normalt. Personalen tisslade mest och ville inte riktigt säga något. Så i fick träffa en doktor som sa att hans hjärtfrekvens sjönk när jag hade en värk och det var väl inte det ultimata direkt såhär tidigt.

Dom skickade ner oss till förlossningen där dom hade bättre utrustning så kopplade dom upp mig där. Efter ett tag såg allt fint ut igen och under en undersökning visade det sig att jag inte öppnat mig alls. Dom ville ändå inte skicka hem mig men hade inte utrymme för mig på förlossningen så dom skickade mig till Prenatal där jag fick ligga uppkopplad igen. Då började värkarna tillslut sätta igång och efter en undersökning till så visade det sig, till vår stora förtjusning att jag öppnat mig tre cm. Woho! Nu var det dags att få komma tillbaka till förlossningen och stanna där tills bebisen kom.

Och nu började det verkliga kampen. My god. Jag fick lavemang, inte så roligt, men dock befriande och så fick jag bada. Men det var mest jobbigt, varmt och svettigt och inte skönt alls. Nu började det göra riktigt ont och vi kom överens om att prova lustgasen. Det var jag väl inte direkt pigg på... Tyckte det verkade otäckt, men gav det en chans. Nu har jag ingen aning om vad klockan är men jag vet iaf att nu har vi skruvat upp lustgasen på max och det gjorde så otrolig ont! Jag bönade och bad efter en epidural och dom sa att det skulle ta ca 30 min innan narkosläkaren kom. Tji fick jag, två timmar senare kom han och satte den på mig. Smärtan var nu olidlig.

Men till slut kickade epirualen in och jag fick tom sovit lite! Tiden gick och värkarna avtog så det blev att sätta dropp på mig och efter en stund kickade verkligen in. Med epidural och lustgas på max sa dom att nu var det snart dags. Dom började förbereda i rummet och undersökte mig igen.

Nu skulle jag tydligen trycka. Det var inte det lättaste eftersom jag inte kände en enda krystvärk! Det var så smärtsamt och jag skrek flera gånger att det här kommer inte gå och att jag inte orkade mer. Till slut fick dom sätta en sugklocka på hans lilla huvud och hjälpa honom ut på det viset. Med en barnmorska, en undersköterska, en student och en doktor till hjälp lyckades jag trycka ut honom med hjälp av sugklocka och en enormt tryck på magen av Berit.

Det var det sjukaste jag någonsin varit med om, både smärta och sån enorm glädje. Kalle var en klippa hela tiden och utan honom hade det aldrig gått.

Så klockan 04.06 onsdagen den 7 september, 23 timmar efter vattnet gick, föddes vår älskade lilla Loke och han är det vackraste vi skådat. Det var en mycket jobbigt och lång process, men all den smärtan försvann när han kom. Precis som alla har sagt. =)